give me a little bit of the värme-lights?
Några ganska händelserika dagar som gått, varit ute och plockat kantareller då råkade vi gå fel stig där vi fick klättra och hoppa (till slut vände vi tillbaka och åkte hem), bjudna på middag hos ett härliga par som har en åldersskillnad, men det klickar bra i personkemin, varit på en riktigt kanadensisk hockeymatch med tuffa och arga unga killar som vann matchen och slutligen satt i gång plockning och packning - ni vet hur det är, JOBBIGT och FRUSTRERANDE!
Men man ska se det positiva bakom det jobbiga, att få packa dem i vårt nya hem om cirka en vecka.
Om två dagar åker vi. Flyger till New York City där det lär bli lite tårdrypande återmötande med Eriks föräldrar sedan vi får njuta tillsammans av höstens NYC, på söndag går vi på ett gospelkyrka i Harlem där resten av oss ville gå på och lyssna och jag ville följa med för att se hur det är där efter att ha sett en massa filmer, spännande!
Just nu längtar jag efter att få tända en massa ljus i olika storlekar hemma och får njuta av höst på riktigt, här har vi fåtala ljus som vi inte tänder ofta. Det är kanske på grund av att jag inte känner mig riktigt hemma här i vår kanadensiska lägenhet för att jag vet att vi ska åka hem, så ingen ide att inreda en massa. Vi hade fula men sköna soffor och inte så värst fina hyllor av furuträ (om jag bott här längre skulle det bli en del renoveringar av dessa möblena)
Men man ska se det positiva bakom det jobbiga, att få packa dem i vårt nya hem om cirka en vecka.
Om två dagar åker vi. Flyger till New York City där det lär bli lite tårdrypande återmötande med Eriks föräldrar sedan vi får njuta tillsammans av höstens NYC, på söndag går vi på ett gospelkyrka i Harlem där resten av oss ville gå på och lyssna och jag ville följa med för att se hur det är där efter att ha sett en massa filmer, spännande!
Just nu längtar jag efter att få tända en massa ljus i olika storlekar hemma och får njuta av höst på riktigt, här har vi fåtala ljus som vi inte tänder ofta. Det är kanske på grund av att jag inte känner mig riktigt hemma här i vår kanadensiska lägenhet för att jag vet att vi ska åka hem, så ingen ide att inreda en massa. Vi hade fula men sköna soffor och inte så värst fina hyllor av furuträ (om jag bott här längre skulle det bli en del renoveringar av dessa möblena)
Min snygging
Inte lång tid kvar tills då jag får tända ljus och njuta av serier med svenska text på TV. ;) Och äta mörkt bröd som inte är populärt här med OST på, här är ostarna FETA och TJOCKA, även SMAKLÖSA.
Förresten färgade jag mig igår till riktigt mörkt, lite för mörkt kanske. En eventuella bild dyker upp inom kort.
skogsmulle
har alltid gillat skogen, att vandra igenom bland tallar och granar är det mesta lugnande jag vet, det behöver inte vara bara vandring, utan svampplockning och bara gå för att ta sig nya andetag och tankerensning. Grilla korv, dricka varm choklad med en messmörmacka (helst polarbröd). nu är det något av de grejjerna jag verkligen saknar från Sverige. Messmör eller polarbröd finns ju inte här. Från skogen brukar jag få många inspirationer och idéer.
På torsdag följer jag med Martha och Karina på kantarellsjakt i Norra Vancouver. På festen i lördags bjöd Martha på en slags kantarell-paj som var riktigt enkel och god! Fått receptet som jag absolut ska testa hemma.
Jag vet att det blev många bilder från Squamish, men bara ni skulle veta hur vackert det är där därför ville jag dela mig av dem med er!
På torsdag följer jag med Martha och Karina på kantarellsjakt i Norra Vancouver. På festen i lördags bjöd Martha på en slags kantarell-paj som var riktigt enkel och god! Fått receptet som jag absolut ska testa hemma.
Fjällripa däruppe på ett 1000 m hög berg i Squamish foto: Maria
Ikväll blir det Glada Hudik igen, då ska jag göra ett nytt försök att baka muffins. Först ska jag färga mitt hår och kapa lite på luggen och sedan lite fix i väskorna.Jag vet att det blev många bilder från Squamish, men bara ni skulle veta hur vackert det är där därför ville jag dela mig av dem med er!
inte segare kan man bli...
Muffinsar fick åka helt raka vägen ner till soptunnan, jag provsmakade en efter när de gräddades då tuggen efter tuggen smakade det bara beskt och saltigt. Men då tänkte jag att det var kanske inte så farligt, Erik aka kakmonster kom hem från jobbet och jublade över muffinsar och satte tänderna i en muffins, nästan direkt förändrades hans min till en grimas och kommenterade "förlåt, dem kan du inte bjuda på... det smakade...". Då fick det bli soptunnan istället för magar i Tsawwassen.
Vi åkte utan några muffins till Tsawwassen där firade vi pannkaksfest hos Martha och Fred och deras lille bus Henrik, tillsammans med Danne och hans Karina. Det blev en lyckade kväll, förresten jag åt ärtsoppan! Det smakade faktiskt OK! Tro det eller ej, jag som avskydde ärtsoppa..... men det blev pannkakor efteråt som smakade utsökta och det förekom naturligtvis några nubbor, som vi svenskar är. Tyvärr togs det inga bilder som jag velat.
Vad tror ni om söndagen, det blev bara en seg dag hemma (ja eländiga sprit) och hade lite fix-söndag, vi påbörjade lite packning. Det är skönt om vi förbereder oss lite nu så vi inte stressar upp oss i onödan.
Snart blir det lite frukost och en titt på Biggest Loser Sverige via tv4play :) heja Spogge!
Camping i Squamish i somras foto: Erik
Vi åkte utan några muffins till Tsawwassen där firade vi pannkaksfest hos Martha och Fred och deras lille bus Henrik, tillsammans med Danne och hans Karina. Det blev en lyckade kväll, förresten jag åt ärtsoppan! Det smakade faktiskt OK! Tro det eller ej, jag som avskydde ärtsoppa..... men det blev pannkakor efteråt som smakade utsökta och det förekom naturligtvis några nubbor, som vi svenskar är. Tyvärr togs det inga bilder som jag velat.
Vad tror ni om söndagen, det blev bara en seg dag hemma (ja eländiga sprit) och hade lite fix-söndag, vi påbörjade lite packning. Det är skönt om vi förbereder oss lite nu så vi inte stressar upp oss i onödan.
Snart blir det lite frukost och en titt på Biggest Loser Sverige via tv4play :) heja Spogge!
Camping i Squamish i somras foto: Erik
himmel och pannkaka!
Om en stund åker jag till Tsawwassen där det ska firas en pannkaksfest. Gjorde några halvmisslyckade muffins med smak av vitchoklad och bär, hoppas det smakar bra. Jag är fortfarande inte van med den så kallade amerikanska mått = cup, teaspoon osv. 1 cup motsvarar ca 3 dl.
Visst ser de lite ätliga ut ändå, bättre än de finbakade på konditorier eller cafeer. Heja hembakning!
Imorgon tillbringar det en eventuellt bakis dag då ska vi försöka förbereda oss inför avresan till NYC. Jajamän, New York City. Där bor vi i en vecka innan vi åker på riktigt och ska göra stan osäker. Längtar!
Togs igår i Stanley Park, snacka om lyx! foto: Erik
Tack och hej!
Mina halvmisslyckade muffinsar
Visst ser de lite ätliga ut ändå, bättre än de finbakade på konditorier eller cafeer. Heja hembakning!
Imorgon tillbringar det en eventuellt bakis dag då ska vi försöka förbereda oss inför avresan till NYC. Jajamän, New York City. Där bor vi i en vecka innan vi åker på riktigt och ska göra stan osäker. Längtar!
Togs igår i Stanley Park, snacka om lyx! foto: Erik
Tack och hej!
skönare med fyra ben kanske?
det blir ett kort inlägg ikväll. vi har haft en lång dag på stan, först gick vi på Aquarium där vi fick uppleva vitvalar, delfiner, grodor, en utter och miljontals firrar. Fantastisk upplevelse! Fast det slår inte Woodland Park Zoo i Seattle där vi har varit för någon vecka sen. Bussarna här är kassa, skruttigt och svängigt att vi nästan trillade ur våra platser, skytrain däremot är roligare man åker "ovanför" staden då man kan se över alla ställen.
Nu har vi helg igen och imorgonkväll ska vi på en pannkaksfest tydligen. Jag kan tyvärr inte berätta vad det betyder, det är något kanadesarna ska ha hittat på. Det ska bli riktigt trevligt, tror jag ska baka några muffins å bjuda på.
Nu sitter vi med varsin dator och blogga, jovisst Erik har en blogg han med. Kanske lite mer en cykelblogg. Ett par kopp lugnande te och två par vilande fossingar som fått dagens stryk innan sängen. Kan nog inte avgöra vilken kommer att slockna först.
God natt!
Nu har vi helg igen och imorgonkväll ska vi på en pannkaksfest tydligen. Jag kan tyvärr inte berätta vad det betyder, det är något kanadesarna ska ha hittat på. Det ska bli riktigt trevligt, tror jag ska baka några muffins å bjuda på.
Tigern som bor i Wooland Park Zoo Foto: Maria Sandin
Nu sitter vi med varsin dator och blogga, jovisst Erik har en blogg han med. Kanske lite mer en cykelblogg. Ett par kopp lugnande te och två par vilande fossingar som fått dagens stryk innan sängen. Kan nog inte avgöra vilken kommer att slockna först.
God natt!
förhöj glädjen i ditt liv
Glada Hudikteatern källa: Google
Vi lever i ett samhälle där finns det en typisk syn på de handikappade, människor med diagnos eller de som har funktionhinder, som jag exempelvis. Samhället har förändrats hastigt på 50 år men ändå långsamt eftersom vi inte ännu har 100% tillgänglighet i vårt land. Vad jag menade med "den typiska synen" är naturligtvis folk som tycker synd om dessa människor, det är okunskap som vi normalt kallar.
Vi som är handikappade, har funktionhinder eller har diagnoser vill oftast tuffa till oss och visa vad vi har för erbjudnande. Vi är en tillgång till en bättre värld och vi är helt enkelt vanliga människor med ett eller två fel som syns eller ej. Det är viktigt med tuffhet som leder till att visa för en hel värld att vi KAN utom den och den, som att inte höra eller att inte ha en fullständigt kroppfunktion. Våga tro på dig själv, våga vara dig själv och våga vara stolt över dig själv av det minsta lilla du gjort.
Jag har som en normal människa inte haft något bra självförtroende tills för några år sen då jag flyttade ner till en ny stad och få ett nya liv där började mitt självförtroende och även självkänslan öka. Idag kan jag säga att jag är stolt över mig och skiter i "jante"laget som dessvärre existerar i landet.
Anledningen till att jag predikar i detta inlägget, var ett fint tv-program jag fann på SVT-play: Elvis i Glada Hudik. Ett hur bra som helst program om ett gäng glada människor med diagnoser, är utveckligsstörda och med funktionhinder som spelar teater med Pär Johansson en före detta vårdare som står numera som regissör. Ingen ville ställa upp för Pär Johansson då han berättade att han tänkte starta denna teatergrupp och ville få honom sparken. Nu efter ett antal år har de gjort en rad av feta succéer och så några föreställningar i New York.
källa: Google
I programmet som uppdelat i 4 avsnitt följer vi Toralf, Theresia, Bosse, Maja, Mats och övriga i gänget på deras föreställning om den udda Elvis och öven insyn av skådespelarnas vardag. KLICKA OCH SE DEN!
ps. texting finns! ds.
Nya spår
....hej?
Nu är det visst längesen jag skrev här sist. Många månaders tystnad och oinspiration.
Sen jag flyttade hit till Vancouver har det ploppat en massa inspirationer i mitt huvud och vill berätta för er alla, jag önskar att jag hade varit bättre innan. I många månader av tystnad, kunde jag heller inte uttrycka de jag ville berätta och visste inte hur jag skulle formulera mina tankar i ord.
Kanske beror det på att jag är nu lite grann vuxnare med en ytterligare livserfarenhet?
Sedan dess har jag alltid varit intresserad av att läsa andras blogg, sällan kommenterade jag. Jag tycker att jag har blivit bättre på att lämna spår efter mig, eller hur? Jag har vissa bloggar som jag typ följer slaviskt varje dag, de tänker jag lägga upp och länkar till dem. Håll utkik!
Ibland ville jag göra om allt på min blogg och radera alla gamla inlägg för en ny start, att rensa ut de gamla och ta in de nya. Förnya bloggen med lite design, trots jag gick på mediaprogrammet kan jag inte så mycket om html-språk eller att göra en ny bakgrund. Om någon är villig att hjälpa mig, hojta gärna till! Annars ska jag ge mig själv en chans och ta itu med bloggen.
Äsch, den här duger än så länge!
Alltså lever jag som ni ser och har det bra i den andra sidan av Atlanten, eller andra sidan av Stilla Havet. Eller både och. Skitsamma. I april slutade jag på mitt gamla jobb och lämnade Sverige tillsammans med min älskade till Kanada, det är ett stort steg för mig, att lämna Sverige med någon och bo i ett annat land. Otroligt. På Arlanda var det då jag såg min pappa grinade ordentligt för första gången. Vi vinkade av dem länge tills Erik var tvungen att sa åt mig att inte titta på dem för länge annars skulle de bli för sorgligt.
Om två veckor åker vi hem igen.
Om ni vill se hur det har varit i Kanada, kolla på våran resdagbok där vi heter ErikMaria.
Nu lovar jag dyrt och heligt att jag uppdaterar lika ofta som ni borstar era tänder.
På återseendet!
Ps. Ledsen för det odrägliga håret, numera är jag brunhårig. Denna bild
togs i Squamish då vi campade bland björnar och höga berg ds.
Nu är det visst längesen jag skrev här sist. Många månaders tystnad och oinspiration.
Sen jag flyttade hit till Vancouver har det ploppat en massa inspirationer i mitt huvud och vill berätta för er alla, jag önskar att jag hade varit bättre innan. I många månader av tystnad, kunde jag heller inte uttrycka de jag ville berätta och visste inte hur jag skulle formulera mina tankar i ord.
Kanske beror det på att jag är nu lite grann vuxnare med en ytterligare livserfarenhet?
Sedan dess har jag alltid varit intresserad av att läsa andras blogg, sällan kommenterade jag. Jag tycker att jag har blivit bättre på att lämna spår efter mig, eller hur? Jag har vissa bloggar som jag typ följer slaviskt varje dag, de tänker jag lägga upp och länkar till dem. Håll utkik!
Ibland ville jag göra om allt på min blogg och radera alla gamla inlägg för en ny start, att rensa ut de gamla och ta in de nya. Förnya bloggen med lite design, trots jag gick på mediaprogrammet kan jag inte så mycket om html-språk eller att göra en ny bakgrund. Om någon är villig att hjälpa mig, hojta gärna till! Annars ska jag ge mig själv en chans och ta itu med bloggen.
Äsch, den här duger än så länge!
Alltså lever jag som ni ser och har det bra i den andra sidan av Atlanten, eller andra sidan av Stilla Havet. Eller både och. Skitsamma. I april slutade jag på mitt gamla jobb och lämnade Sverige tillsammans med min älskade till Kanada, det är ett stort steg för mig, att lämna Sverige med någon och bo i ett annat land. Otroligt. På Arlanda var det då jag såg min pappa grinade ordentligt för första gången. Vi vinkade av dem länge tills Erik var tvungen att sa åt mig att inte titta på dem för länge annars skulle de bli för sorgligt.
Om två veckor åker vi hem igen.
Om ni vill se hur det har varit i Kanada, kolla på våran resdagbok där vi heter ErikMaria.
Nu lovar jag dyrt och heligt att jag uppdaterar lika ofta som ni borstar era tänder.
På återseendet!
Ps. Ledsen för det odrägliga håret, numera är jag brunhårig. Denna bild
togs i Squamish då vi campade bland björnar och höga berg ds.