mippy

Lördagen började med att jag + Baby vaknade kl tio och var tveksamma om vi skulle verkligen upp och somnade lite till. Ändå måste vi upp för att åka till City för att träffa Babys systrar och systerson.

Vi fixade oss lite och var ganska stressiga för att vi skulle hinna med P-tåget. När vi var väl på väg till stationen, så frågade Baby mig: "Tror du att vi hinner med att lämna in DVD-filmer?"
- "Nej, det hinner vi nog inte" svarade jag tveksamt.
- "Jo, det gör vi nog?"
- "Nej nej, jag vill helst inte stressa ihjäl oss" , sade jag, "det vore bäst om vi går i lugn o ro".
- "Okej"

Vi gick lite fortare, när vi hade en kort bit kvar att gå då såg vi tåget rusade under bron där vi gick över, satans, vad vi sprang!

Fan, som alltid Baby har tur, hon har ju månadskort som hon kunde bara nästan springa genom spärren, medan jag helt desperat försökte gestikulera framför konduktören i kassan, hon förstod defintivt inte mig!
Det jag försökte säga: Nästa stationen!

Förbaskade konduktören tryckte till sist på min sista ruta på rabattskupongen. Jag sprang som satan så att det ranns lite svett på mej, Baby fick försöka arbeta mot den stenhårda dörren på tåget så att jag kunde åka med.
Jag fick också slita mot dörren och lyckades komma in i ca 20 cm lång emellan. Självklart blev jag rädd om jag fastnade i dörren med rumpan ut och blev frusen! Eller jag fick ut min ena skö och fick tåla att gå omkring i city med en sko medan den andra i strumpan!

Då fastnade min älskade väska i dörrjävel!

Jag kände mig som en hysterisk apa i buren som försökte dra in något föremål. Såg hjälplös på Julia om hjälp, hon kom som en blixt och försökte hjälpa mig med min väska. Jag började nästan gråta! Ännu mer försökte jag dra ut väskan, då gick ena ända av väskan sönder! Min älskade väska som jag köpte på Åhlens för 149 kr, otroligt praktiskt med massor fickor. Stiligt är den också, den är gjord av brun skinn och drog mina blickar från andra. Den måste jag bara ha! Nu är min stackars väska trasig p g a den förbaskade banankonduktören!
Plötsligt dök en hygglig kille i 25-åldern från ingenstans och drog mig åt sidan och tryckte hårt isär dörren och vi lyckades få ut min väska. Äntligen. Tack av hela mitt hjärta ska den snälla killen ha. När jag väl vände mig kom det massor stirrande blickar på mig. Jag skämdes så mycket att jag ville bara sjunka så djupt att rälsarna gick sönder.

Förbannade!

Julen har kommit på riktigt. Utan snön.

Marias önskelista:

*Snö
*Att göra snöänglar
*Att se snöflingor
*Jul med snö
*Snö
*Åka pulka
*Nypa i frisk luft
*Snöbollskrig
*Snölykta
*Snöööööööööööööööööööööö

En kopp snö, tack!

/Maria